En försäkringsläkare är en expert inom medicin som arbetar vid en socialförsäkringsanstalt eller vid ett försäkringsbolag. Dessutom kan med försäkringsläkare avses en läkare som behandlar försäkringsärenden vid ett besvärsorgan. De flesta försäkringsläkare arbetar vid FPA och arbetspensionsanstalterna

 

Försäkringsläkaren fattar beslut om ansökningar om förmåner och ersättningar tillsammans med andra experter, till exempel jurister och förmånshandläggare. Försäkringsläkaren kan medverka i att fatta beslut om till exempel sjukdagpenning, invalidpension och rehabilitering samt ersättningar från trafik- och olycksfallsförsäkringar.

Försäkringsläkaren har i uppgift att bedöma de medicinska förutsättningarna för att förmånen eller försäkringsersättningen ska beviljas. Försäkringsläkaren bedömer till exempel långtidssjuka personers arbetsförmåga och rehabiliteringsmöjligheter eller skadorna hos en person som skadats i en olycka och orsakerna till dem.

Hälso- och sjukvården och socialförsäkringen har en arbetsfördelning. Hälso- och sjukvården undersöker och vårdar dig och skickar medicinska uppgifter om dig till försäkringsanstalten. Försäkringsanstaltens uppgift är att utreda om du har rätt att få en förmån eller ersättning.

Försäkringsläkaren träffar inte dig eftersom han eller hon bedömer förutsättningarna för att du ska beviljas förmånen eller ersättningen på basis av hälso- och sjukvårdens uppgifter. Utgångspunkten för beslutsfattandet vid försäkringsanstalten är att hälso- och sjukvården skickar tillräckliga uppgifter om ditt hälsotillstånd till försäkringsläkaren. Om anstalten inte har tillräckliga uppgifter ber man dig eller hälso- och sjukvården om ytterligare utredningar.

Den vårdande läkaren och försäkringsläkaren kan göra olika bedömningar av ditt fall, till exempel av din arbetsförmåga. Detta kan bero på många olika orsaker. Ofta ligger orsaken i lagstiftningen och avgörandet av liknande fall.

Den vårdande läkaren har till uppgift att ge dig bästa möjliga vård. Försäkringsläkaren däremot bedömer ditt fall i förhållande till kraven i lagstiftningen tillsammans med andra experter. Det här gör inte den vårdande läkaren. I lagstiftningen fastställs vilka förmåner och ersättningar försäkringen betalar ut, vem som kan få dem och vilka villkoren är. I lagstiftningen finns till exempel flera olika grunder för arbetsförmåga.

Dessutom granskar försäkringsanstalten andra liknande fall. Varje beslut och den bedömning av arbetsförmågan som det omfattar ska vara i linje med tidigare beslut. Den vårdande läkaren känner inte nödvändigtvis till liknande fall och de beslut som fattats om dem.

När försäkringsanstalten bedömer om du har rätt till en förmån eller ersättning beaktas även andra faktorer än ditt hälsotillstånd.

Om du till exempel ansöker om sjukdagpenning bedömer FPA vid fattandet av beslutet hur oförmögen du är att sköta ditt eget arbete eller arbete som påminner om det. Arbetsoförmögenhet beror alltså också på din arbetsuppgift, inte endast på ditt hälsotillstånd.

Samma hälsoproblem leder alltså inte till samma försäkringsbeslut för alla, eftersom till exempel yrken kan vara mycket olika.

Även i fråga om rehabiliteringsförmåner och invalidpensioner beaktas andra faktorer utöver hälsan. Likaså måste försäkringsanstalterna vid bedömningen av till exempel en skada eller ett men som uppstått i samband med en olycka bedöma vilka förhållanden eller faktorer som orsakat olyckan.